Berättelser och minnesbilder

Det finns många trevliga berättelser förknippade med Ellen Svinhufvud tårtan
– här kommer några av dem. Har du någon hågkomst eller tradition som har med tårtan att göra? Berätta för oss!

1 2 3

Hagnäs

När jag var barn bodde vi i Hagnäs. På morgonen till en festdag brukade mamma ta på sig sin finaste promenaddräkt – på den tiden klädde människor upp sig. Jag hoppades alltid att jag skulle få följa med mamma till att hämta en tårta på Stella då jag skulle också få klä upp mig i finklänning. Ellen Svinhuvfud-tårtan var det vackraste en liten flicka visste. Jag kommer fortvarande ihåg hur ljuvligt det gyllene mandeltäcket med socker doftade när tårtan lades på festbordet hemma! Vi avnjöt Ellen-tårta speciellt på födelsedagar, många år senare även vid min förlovningsfest och på mitt bröllop. Tårtan är förknippad med många kära minnen och som festtårtan är den oslagbar, lätt att transportera och håller länge!

Yli-Härmä

Vi var tio syskon och jag var den enda som lämnade hemsocknen och for ut till världen. I Helsingfors bodde jag först hos min faster och hjälpte till i hushållet. Några månader senare fick min faster höra av en bekant att man sökte tjänstefolk till president Svinhufvuds sommarvilla Kotkaniemi. Jag fick goda referenser och snart hade jag börjat på Kotkaniemi. Först var jag så nervös att flytta till en ny plats och att vara så nära det ansedda presidentparet att jag knappt kunde sova. Turligt nog fanns det andra flickor som husor i villan och vi blev vänner. President Svinhufvud visade sig också vara en mycket trevlig herre och han och hans fru behandlade tjänstefolket vänligt och rättvist. Viktiga gäster kom ofta till villan och fru Ellen Svinhufvud brukade ha bjudningar där vi serverade den berömda Ellen Svinhufvud-tårtan. När presidenten hade en ledig dag ville har gärna ut och åka en tur, han tyckte mycket om bilar. Ibland kunde han bjuda tjänstefolk också på en biltur, det var oförglömligt! Därhemma hade ingen bil på den tiden. När kriget började slutade jag på Kotkaniemi och börja jobba för Lotta Svärd –organisation. Jag återvände till Helsingfors, först till luftspaning och senare blev jag skickad till fronten som sjukvårdslotta. Kotkaniemi återvände jag aldrig mera till men jag vårdar mina minnen av en vackert inredd villa som doftar mandel av Ellen-tårtan.